Det var dags för transportlöpning i morse och tanken var att göra en distansökning och springa 12,5km. Men kroppen var inte alls med på noterna. Jag trodde hela tiden att det skulle kännas bättre efter en bit till, för det brukar ju bli bättre, men det blev inte bättre. Mådde lite smådåligt, kände mig trött och matt. Men fram kom jag. Jag tror att jag hade laddat lite dåligt igår kväll plus att jag upptäckte att jag hade snörat åt byxorna lite tight så de tryckte mot magen. Så det hade kanske del i att jag inte var helt på topp.Men 10km blev det och det känns riktigt bra att jag sprungit nästan 20km på en vecka!
Jag brukar tänka att ju värre passet känns desto större blir träningseffekten. Hur jobbigt är det att springa med pigga ben liksom?