Morgonlöpning

Det var dags för transportlöpning i morse och tanken var att göra en distansökning och springa 12,5km. Men kroppen var inte alls med på noterna. Jag trodde hela tiden att det skulle kännas bättre efter en bit till, för det brukar ju bli bättre, men det blev inte bättre. Mådde lite smådåligt, kände mig trött och matt. Men fram kom jag. Jag tror att jag hade laddat lite dåligt igår kväll plus att jag upptäckte att jag hade snörat åt byxorna lite tight så de tryckte mot magen. Så det hade kanske del i att jag inte var helt på topp.
Men 10km blev det och det känns riktigt bra att jag sprungit nästan 20km på en vecka!



#1 - - Kari Gardelin:

Jag brukar tänka att ju värre passet känns desto större blir träningseffekten. Hur jobbigt är det att springa med pigga ben liksom?

Svar: Du har en bra poäng där! Tänkte också att det är bra at bevisa för sig själv att det går för det vore ju tråkigt att bryta på ev GöteborgsVarvet på grund av att man känner sig lite dålig på slutet, för det lär jag ju göra i alla fall! Må dåligt alltså :)
Carolin

#2 - - Träningsblogga:

Och 10 km är ju grymt ju!
FramförALLT på morgonen. Är så imponerad av morgonlöpare alltså.

Svar: Jag hade jättesvårt att träna innan frukost förut men gav det några försök och nu tycker jag att det funkar fantastiskt bra (för det mesta)! Dessutom är jag morgonmänniska och behöver helst träna på morgonen för att det ska bli av alls ;)
Carolin

Till top