När vi väl kom upp för alla sluttningarna och ut på planare mark så blåste och snöade det ännu kraftigare än nere i dalen. Spåren yrde igen och det fastnade snö under folks skidor men jag kunde hålla skidorna glidande ganska bra så det var inget större problem just då. Blåsten var värre, det kändes som att man knappt kom framåt och redan efter en mil var jag helt slut i armmusklerna och undrade hur tusan jag skulle orka staka i 8mil till?

 

Det tog mig 1h 29min till Smågan, alltså bara en min längre än vad jag hade beräknat och det trots de dåliga spåren.

I Smågan drack jag vatten och åt en halv energibar och fortsatte sen mot nästa kontroll. I Mångsbodarna skulle Jonas stå och vänta och jag tänkte snarare att jag skulle köra till honom än till kontrollen. Spåren var fortfarande dåliga och det gick ofta ganska sakta i det enda spår som fanns.

Jag körde sträckan på 1h 27 min och åter igen var det inte så felbedömt, bara 5min över min uppskattade tid.

I mångsbodarna fyllde jag på med mer energi och fick lite peppning av Jonas. En liten röst i mig tjatade om hur skönt det hade varit att bryta, sätta sig direkt i bilen och köra raka vägen hem. Men nej, att bryta fanns inte och dessutom låg ju väskan med ombyte i Mora så vi hade ju ändå varit tvungna att åka dit och hämta den ;)

 

Mellan Mångsbodarna och Risberg minns jag faktiskt inte så mycket. När jag lämnade Mångsbodarna fastnade det direkt en massa snö under skidorna och det fortsatte det att göra under den här sträckan. Det var svårt att utnyttja utförslöporna när det var dåliga spår och det var jobbigt uppför när man fick styltor. Sträckan tog 1h 25min och jag hade beräknat 1h 9min. Så ja, det tog en kvart extra men jag känner ändå att jag inte var helt fel ute här. Hade det inte fastnat så mycket snö så hade det nog gått.

 

Från Risberg till Evertsberg är det relativt platt. Jag minns inte så mycket härifrån heller mer än att det var bitvis dåliga spår och att jag fokuserade på att köra till Jonas som skulle stå i Evertsberg. Och att jag såg fram emot 45km skylten för då skulle vi vara halvvägs och det brukar alltid vara en lättnad. Men när skylten kom så kändes det mest fruktansvärt jobbigt att det var Lika långt till!

Sträckan körde jag på 1h 36min och jag hade beräknat 1h 25min så det var ju inte heller helt fel ute.

I Evertsberg pratade jag en stund med Jonas, han hälsade från mamma som hade ringt och så fick jag ett par torra glasögon för mina var blöta och vägrade torka.

 

Efter Evertsberg så går det mycket nerför. Tyvärr var det ganska dåliga spår så där det inte var brant var det i stället förstörda spår som gjorde det svårt att hålla skidorna raka. Och när det var brant var det så sönderplogat att det var ett smalt hårt spår på varje sida och 30cm vallar i mitten och längst ut på kanterna och jag hatar att åka nerför när det inte finns riktiga bra spår, tycker att det är skitläskigt, så då fegade jag rejält! Men jag hade inte haft med i min beräkning att jag skulle fega utan att det skulle gå relativt fort här eftersom det var så mycket nerför så min beräknade tid till Oxberg på 1h 24min blev i stället 1h 58min. 

 

Det tog 1h 16 till Hökberg och min planerade tid var 1h 3 min. Så åter igen 10 min över men det är ju inte så förvånande med tanke på hur trött jag var i armarna.

 

Med 3km kvar till Hökberg hade jag blivitakut kissnödig så när jag kom fram dit åkte jag rakt igenom kontrollen, hittade Jonas lägligt vid staktet, knäppte loss skidorna och sprang till toaletterna! Väl där inne insåg jag hur trött jag var och att det var bäst att komma iväg igen innan kroppen förstod att vi hade stannat. Så ut, hämta lite energi, kränga en hel energibar och så iväg. Fortfarande fina spår och med bara 19km kvar kände jag äntligen att det gick lite lättare! Och framför allt så var det riktigt roligt att åka trots ömmande muskler! Efter bara någon kilometer så vände jag mig och och fick syn på en orange jacka som jag kände igen! Det var en tjej från SubXX och hennes man som kom ifatt och jag gjorde sällskap med dem till och från under resten av loppet. Det var verklign skönt att prata lite cykel och tänka på annat än trötta armar. 

Till Eldris tog det1h 22min och jag hade beräknat 1h 5min. Och med tanke på att jag faktiskt kunde åka på ganska bra här tyckte jag så var det en grov missberäkning. 

Sista sträckan hade jag beräknat ta 59min. Den går lite lätt nerför hela tiden och jag vet ju vilka adrenalinkickar jag brukar få när jag närmar mig mål. Och jodå, vid 6km kvar tog jag en gel och satte fart. Vid 2km kvar la jag in ytterligare en växel och med 1km kvar spurtade jag allt vad jag orkade. Och vet ni vad som var mest konstigt? När jag kom in i mål så var jag inte i närheten av lika trött som jag var efter att ha kört kortvasans 3mil förra året!

Sista sträckan tog 1h 1min så den var ju faktiskt riktigt bra uppskattad!

 

Den totala tiden blev alltså 11:33:39. Min måltid var 10h så det var ju långt ifrån. Men fick tips av en kollega att ta min procentmässiga placering på loppet (ca 70% av 8000 startande) och jämföra med tiden för en motsvarande placering på 2013-års lopp då det var perfekta förhållanden. Och det motsvarar ganska precis 9 timmar.

 

SummaSummarum: Jag är jättenöjd med att ha tagit mig i mål och lär mig av misstaget att inte träna tillräckligt!